Flygplatsens historia

Det var så det började

Enoch Thulin var i början av det förra seklet den verklige förgrundsfigur då det gällde att skapa en flygverksamhet. Han hade besökt Borås 1913 med sitt flygplan. 1914 tillskrev han kommunen att det var hög tid att ge plats för det kommande transportmedlet, flyget. Under de efterföljande åren var de flera myndigheter som på olika sätt gjorde framställningar om att Borås borde bereda mark för att flygfält.

I ett protokoll daterat den 10 december 1937, framhåller drätselkammarens ordf. Robert Nilsson, för stadens vidtagna åtgärder för att ordna ett flygfält i Borås. Borås Flygklubb bildades den 20 januari 1939. Eftersom flygfältsfrågan ännu inte kommit närmare sin lösning gjordes under året en framställning till Borås stad om att få disponera det sedan tidigare inköpta markområdet på Viared. Borås stad ställde sig positiva till förfrågan. Ytterligare undersökningar gjordes varefter man undersökte möjligheterna att använda Fristads hed vilket också beviljades av Älvsborgs läns Landsting. Väg och vattenbyggnadsstyrelsen medgav den 7 juli 1941 flygklubben att använda Fristads hed för försöks- och provflygningar.

Flygfältet började iordningställas först under 1947. Borås hade överläggningar med flygvapnet i avsikt att även tillgodose flygvapnet med ett flygfält för dess behov. Således undersöktes ett alternativ på Götsereds fjäll väster om Borås. Ett annat alternativ var att bygga ut Viared där man även skulle tillgodose det kommersiella flyget.

1954 har man kommit så långt att det är dags att inviga flygfältet som då hade måtten 850 x 160 meter. Landshövding Richert förrättade invigningen i närvaro av bl.a. generalmajor Söderberg och chefen för andra flygeskadern generalmajor Folke Ramström.     

I slutet av 1959 kan man i pressen läsa visioner om flyget i Borås, ”Från det utökade flygfältet i Viared, försett med betongbanor, mottagningshall enl. senaste byggnadsskriket och en fin väg in till Borås, startar och landar det plan stup i ett”. Fortsättningen kan vi läsa i oktober 1960. ”Boråsflygfält för jetplan planeras” till en kostnad av 7 milj. kr. Under 1963 kulminerar protestmöten mot flygfältsplanerna med uppvaktningar för regeringen. Kostnadsfrågan, alla protester och slutligen blir planerna på att anlägga Landvetters flygplats kända. Detta gör att flygfältsplanerna i Borås rinner ut i sanden.

I början av 1970-talet lägger Borås stad så en blockplan över hela Viared och därmed syns flygklubbarnas existens på Viared vara slut. Flygklubbarna bildar då en flygfältskommitté i syfte att försöka lösa flygfältsfrågan. Kommunen föreslår ett antal lokaliseringar vilka emellertid förkastas av olika anledningar. Slutligen blir Rångedala det förslag som segrar. Eftersom kommunen misslyckas med att lösa markfrågan i Rångedala tag flygfältskommittén över frågan. Man lyckas lösa frågan då två markägare är villiga att släppa till sin mark. Motståndet från närboende är dock hårt.

I början av 1990-talet görs en inventering i kommunen i avsikt att finna en lämplig plats. Det är två tjänstemän i kommunen som då åker omkring och prickar av olika områden. Man fastnar till slut på det så kallade terminalområdet beläget på andra sidan om Viaredsvägen i höjd med det gamla flygfältet. I början av 1991 kan man ställa ur detaljplanen och i februari året därpå godkände kommunstyrelsen planförslaget. I augusti beslutar fullmäktige att godta detaljplanen. 1994 är alla överklagningarnas klara och man kan sätta spaden i jorden. Från beräknade 22 miljoner ligger anbudet på 12,5. Äntligen utropar Ingemar Kollén, kommunalråd, då han ser det första flygplanet landa på den nya flygplatsen. Hans kamp har då gett resultat efter 24 långa år.

Flygklubbarnas arbete startar då med byggande av hangarer och klubbstugor. Finansieringen sker genom att man får ett anläggningslån på 3,5 milj. Sedan startar en hektisk tid. Man bygger, man sår gräs, man starta flygutbildning, man gör reklam för flygplatsen, m.m. Medlemmarna i de tre flygklubbarna lägger ner tusentals arbetstimmar.

Flygklubbarna tog över driften av flygplatsen i och med att flygplatsen invigdes.  Då kunde man konstatera att flygfältsfrågan förföljt flygklubbarna i stort sett i 60 år. Enormt med arbete har lagts ned på alla håll i frågan.

Ingemar Jagesten