Flygplatsens historia

Det var så det började

Enoch Thu­lin var i bör­jan av det för­ra sek­let den verk­li­ge för­grunds­fi­gur då det gäll­de att ska­pa en flyg­verk­sam­het. Han hade besökt Borås 1913 med sitt flyg­plan. 1914 till­skrev han kom­mu­nen att det var hög tid att ge plats för det kom­man­de trans­port­med­let, fly­get. Under de efter­föl­jan­de åren var de fle­ra myn­dig­he­ter som på oli­ka sätt gjor­de fram­ställ­ning­ar om att Borås bor­de bere­da mark för att flygfält.

I ett pro­to­koll date­rat den 10 decem­ber 1937, fram­hål­ler drät­sel­kam­ma­rens ordf. Robert Nils­son, för sta­dens vid­tag­na åtgär­der för att ord­na ett flyg­fält i Borås. Borås Flyg­klubb bil­da­des den 20 janu­a­ri 1939. Eftersom flyg­fälts­frå­gan ännu inte kom­mit när­ma­re sin lös­ning gjor­des under året en fram­ställ­ning till Borås stad om att få dis­po­ne­ra det sedan tidi­ga­re inköp­ta mark­om­rå­det på Via­red. Borås stad ställ­de sig posi­ti­va till för­frå­gan. Ytter­li­ga­re under­sök­ning­ar gjor­des var­ef­ter man under­sök­te möj­lig­he­ter­na att använ­da Fristads hed vil­ket ock­så bevil­ja­des av Älvs­borgs läns Lands­ting. Väg och vat­ten­bygg­nads­sty­rel­sen med­gav den 7 juli 1941 flyg­klub­ben att använ­da Fristads hed för för­söks- och provflygningar.

Flyg­fäl­tet bör­ja­de iord­ning­stäl­las först under 1947. Borås hade över­lägg­ning­ar med flyg­vap­net i avsikt att även till­go­do­se flyg­vap­net med ett flyg­fält för dess behov. Såle­des under­sök­tes ett alter­na­tiv på Göt­se­reds fjäll väs­ter om Borås. Ett annat alter­na­tiv var att byg­ga ut Via­red där man även skul­le till­go­do­se det kom­mer­si­el­la flyget.

1954 har man kom­mit så långt att det är dags att invi­ga flyg­fäl­tet som då hade måt­ten 850 x 160 meter. Lands­höv­ding Richert för­rät­ta­de invig­ning­en i när­va­ro av bl.a. gene­ral­ma­jor Söder­berg och che­fen för and­ra fly­geska­dern gene­ral­ma­jor Fol­ke Ram­ström.     

I slu­tet av 1959 kan man i pres­sen läsa visio­ner om fly­get i Borås, “Från det utö­ka­de flyg­fäl­tet i Via­red, för­sett med betong­ba­nor, mot­tag­nings­hall enl. senas­te bygg­nads­skri­ket och en fin väg in till Borås, star­tar och lan­dar det plan stup i ett”. Fort­sätt­ning­en kan vi läsa i okto­ber 1960. “Borås­flyg­fält för jet­plan pla­ne­ras” till en kost­nad av 7 milj. kr. Under 1963 kul­mi­ne­rar pro­test­mö­ten mot flyg­fälts­pla­ner­na med upp­vakt­ning­ar för rege­ring­en. Kost­nads­frå­gan, alla pro­tes­ter och slut­li­gen blir pla­ner­na på att anläg­ga Land­vet­ters flyg­plats kän­da. Det­ta gör att flyg­fälts­pla­ner­na i Borås rin­ner ut i sanden.

I bör­jan av 1970-talet läg­ger Borås stad så en block­plan över hela Via­red och där­med syns flyg­klub­bar­nas existens på Via­red vara slut. Flyg­klub­bar­na bil­dar då en flyg­fält­s­kom­mit­té i syf­te att för­sö­ka lösa flyg­fälts­frå­gan. Kom­mu­nen före­slår ett antal loka­li­se­ring­ar vil­ka emel­ler­tid för­kas­tas av oli­ka anled­ning­ar. Slut­li­gen blir Rång­e­da­la det för­slag som seg­rar. Eftersom kom­mu­nen miss­lyc­kas med att lösa mark­frå­gan i Rång­e­da­la tag flyg­fält­s­kom­mit­tén över frå­gan. Man lyc­kas lösa frå­gan då två mar­kä­ga­re är vil­li­ga att släp­pa till sin mark. Mot­stån­det från när­bo­en­de är dock hårt.

I bör­jan av 1990-talet görs en inven­te­ring i kom­mu­nen i avsikt att fin­na en lämp­lig plats. Det är två tjäns­te­män i kom­mu­nen som då åker omkring och pric­kar av oli­ka områ­den. Man fast­nar till slut på det så kal­la­de ter­mi­nal­om­rå­det belä­get på and­ra sidan om Via­reds­vä­gen i höjd med det gam­la flyg­fäl­tet. I bör­jan av 1991 kan man stäl­la ur detalj­pla­nen och i feb­ru­a­ri året där­på god­kän­de kom­mun­sty­rel­sen plan­för­sla­get. I augusti beslu­tar full­mäk­ti­ge att god­ta detalj­pla­nen. 1994 är alla över­klag­ning­ar­nas kla­ra och man kan sät­ta spa­den i jor­den. Från beräk­na­de 22 mil­jo­ner lig­ger anbu­det på 12,5. Änt­li­gen utro­par Inge­mar Kol­lén, kom­mu­nal­råd, då han ser det förs­ta flyg­pla­net lan­da på den nya flyg­plat­sen. Hans kamp har då gett resul­tat efter 24 långa år.

Flyg­klub­bar­nas arbe­te star­tar då med byg­gan­de av han­ga­rer och klubb­stu­gor. Finan­sie­ring­en sker genom att man får ett anlägg­nings­lån på 3,5 milj. Sedan star­tar en hek­tisk tid. Man byg­ger, man sår gräs, man star­ta flyg­ut­bild­ning, man gör reklam för flyg­plat­sen, m.m. Med­lem­mar­na i de tre flyg­klub­bar­na läg­ger ner tusen­tals arbetstimmar.

Flyg­klub­bar­na tog över drif­ten av flyg­plat­sen i och med att flyg­plat­sen invig­des.  Då kun­de man kon­sta­te­ra att flyg­fälts­frå­gan för­följt flyg­klub­bar­na i stort sett i 60 år. Enormt med arbe­te har lagts ned på alla håll i frågan.

Inge­mar Jagesten