Flygplatsens historia

Det var så det började

Enoch Thu­lin var i bör­jan av det förra sek­let den verk­lige för­grunds­fi­gur då det gällde att skapa en flyg­verk­sam­het. Han hade besökt Borås 1913 med sitt flyg­plan. 1914 till­skrev han kom­mu­nen att det var hög tid att ge plats för det kom­mande trans­port­med­let, fly­get. Under de efter­föl­jande åren var de flera myn­dig­he­ter som på olika sätt gjorde fram­ställ­ningar om att Borås borde bereda mark för att flygfält.

I ett pro­to­koll date­rat den 10 decem­ber 1937, fram­hål­ler drät­sel­kam­ma­rens ordf. Robert Nils­son, för sta­dens vid­tagna åtgär­der för att ordna ett flyg­fält i Borås. Borås Flyg­klubb bil­da­des den 20 janu­ari 1939. Eftersom flyg­fälts­frå­gan ännu inte kom­mit när­mare sin lös­ning gjor­des under året en fram­ställ­ning till Borås stad om att få dis­po­nera det sedan tidi­gare inköpta mark­om­rå­det på Via­red. Borås stad ställde sig posi­tiva till för­frå­gan. Ytter­li­gare under­sök­ningar gjor­des var­ef­ter man under­sökte möj­lig­he­terna att använda Fristads hed vil­ket också bevil­ja­des av Älvs­borgs läns Lands­ting. Väg och vat­ten­bygg­nads­sty­rel­sen med­gav den 7 juli 1941 flyg­klub­ben att använda Fristads hed för för­söks– och provflygningar.

Flyg­fäl­tet bör­jade iord­ning­stäl­las först under 1947. Borås hade över­lägg­ningar med flyg­vap­net i avsikt att även till­go­dose flyg­vap­net med ett flyg­fält för dess behov. Såle­des under­sök­tes ett alter­na­tiv på Göt­se­reds fjäll väs­ter om Borås. Ett annat alter­na­tiv var att bygga ut Via­red där man även skulle till­go­dose det kom­mer­si­ella flyget.

1954 har man kom­mit så långt att det är dags att inviga flyg­fäl­tet som då hade måt­ten 850 x 160 meter. Lands­höv­ding Richert för­rät­tade invig­ningen i när­varo av bl.a. gene­ral­ma­jor Söder­berg och che­fen för andra fly­geska­dern gene­ral­ma­jor Folke Ram­ström.     

I slu­tet av 1959 kan man i pres­sen läsa visio­ner om fly­get i Borås, “Från det utö­kade flyg­fäl­tet i Via­red, för­sett med betong­ba­nor, mot­tag­nings­hall enl. senaste bygg­nads­skri­ket och en fin väg in till Borås, star­tar och lan­dar det plan stup i ett”. Fort­sätt­ningen kan vi läsa i okto­ber 1960. “Borås­flyg­fält för jet­plan pla­ne­ras” till en kost­nad av 7 milj. kr. Under 1963 kul­mi­ne­rar pro­test­mö­ten mot flyg­fälts­pla­nerna med upp­vakt­ningar för rege­ringen. Kost­nads­frå­gan, alla pro­tes­ter och slut­li­gen blir pla­nerna på att anlägga Land­vet­ters flyg­plats kända. Detta gör att flyg­fälts­pla­nerna i Borås rin­ner ut i sanden.

I bör­jan av 1970-talet läg­ger Borås stad så en block­plan över hela Via­red och där­med syns flyg­klub­bar­nas existens på Via­red vara slut. Flyg­klub­barna bil­dar då en flyg­fält­s­kom­mitté i syfte att för­söka lösa flyg­fälts­frå­gan. Kom­mu­nen före­slår ett antal loka­li­se­ringar vilka emel­ler­tid för­kas­tas av olika anled­ningar. Slut­li­gen blir Rång­e­dala det för­slag som seg­rar. Eftersom kom­mu­nen miss­lyc­kas med att lösa mark­frå­gan i Rång­e­dala tag flyg­fält­s­kom­mit­tén över frå­gan. Man lyc­kas lösa frå­gan då två mar­kä­gare är vil­liga att släppa till sin mark. Mot­stån­det från när­bo­ende är dock hårt.

I bör­jan av 1990-talet görs en inven­te­ring i kom­mu­nen i avsikt att finna en lämp­lig plats. Det är två tjäns­te­män i kom­mu­nen som då åker omkring och pric­kar av olika områ­den. Man fast­nar till slut på det så kal­lade ter­mi­nal­om­rå­det belä­get på andra sidan om Via­reds­vä­gen i höjd med det gamla flyg­fäl­tet. I bör­jan av 1991 kan man ställa ur detalj­pla­nen och i feb­ru­ari året därpå god­kände kom­mun­sty­rel­sen plan­för­sla­get. I augusti beslu­tar full­mäk­tige att godta detalj­pla­nen. 1994 är alla över­klag­ning­ar­nas klara och man kan sätta spa­den i jor­den. Från beräk­nade 22 mil­jo­ner lig­ger anbu­det på 12,5. Änt­li­gen utro­par Inge­mar Kol­lén, kom­mu­nal­råd, då han ser det första flyg­pla­net landa på den nya flyg­plat­sen. Hans kamp har då gett resul­tat efter 24 långa år.

Flyg­klub­bar­nas arbete star­tar då med byg­gande av han­ga­rer och klubb­stu­gor. Finan­sie­ringen sker genom att man får ett anlägg­nings­lån på 3,5 milj. Sedan star­tar en hek­tisk tid. Man byg­ger, man sår gräs, man starta flyg­ut­bild­ning, man gör reklam för flyg­plat­sen, m.m. Med­lem­marna i de tre flyg­klub­barna läg­ger ner tusen­tals arbetstimmar.

Flyg­klub­barna tog över drif­ten av flyg­plat­sen i och med att flyg­plat­sen invig­des.  Då kunde man kon­sta­tera att flyg­fälts­frå­gan för­följt flyg­klub­barna i stort sett i 60 år. Enormt med arbete har lagts ned på alla håll i frågan.

Inge­mar Jagesten